På promenaden längs Amsterdams kanaler kommer jag att tänka på en rubrik som dök upp i flera dagstidningar innan jag for: ”Så återhämtar du dig snabbast på semestern!” Ett tips som återkom i artiklarna var att fokusera på nuet. Ingen tycktes fokusera på frågan varför man är så trött.

Jag sneglar på vad människor i stan gör för att återhämta sig. Haschdoften ligger tät utanför så kallade Coffeshops i gatukorsningarna i det liberala Amsterdam, och kvinnorna särar på benen både på reklamaffischerna och i de beryktade skyltfönstren. En joint eller en fylla och dyrt sex i Red Light District verkar vara en metod för snabb återhämtning som vissa prövar. De är väldigt fokuserade på just nuet. Två killar med ett par pinnar och snören skickar iväg gigantiska såpbubblor som gratis lyser upp sinnelaget hos dem som slagit sig ner i parken. På ett café i stadsdelen De Pijp röker en kvinna cigarett i munstycke och bläddrar förstrött i en tidskrift. Hon verkar vara i totalt viloläge, helt ofokuserad.

 

Frihet för vem?

Efter några timmar sätter jag mig och vilar på sockeln till den undanskymda statyn av den holländske filosofen Spinoza (1632-1677). Han försörjde sig på att slipa linser till glasögon, teleskop och mikroskop för att människor bättre skulle kunna studera och förstå sin omvärld. På sockeln finns hans politiska motto ingraverat: ”Statens syfte är frihet”. Formuleringen kan väl alla demokrater instämma i, men den rymmer samtidigt den förrädiska frågan ”Frihet för vem?”

 

Trots att jag redan haft några veckors semester innan jag for till Amsterdam, känner jag mig inte alls återhämtad från det gångna arbetsåret. Jag känner mig stundtals som en modern slav, utmattad och dessutom halvfattig, trots att jag studerat och arbetat ihärdigt hela livet. Tanken att min trötthet faktiskt kan ha ett samband med vad som skedde här i Amsterdam på Spinozas tid dyker plötsligt upp vid hans fötter.

På 1600-talet samlades nämligen just i Amsterdam många av de tänkare, vilka formulerade den ideologi som skulle rasera de feodala gruppernas maktmonopol och lägga grunden till det liberala samhället. Amsterdam erbjöd en fristad för dessa nytänkare.

Men frågan är vilka konsekvenser deras idéer egentligen fick. Plötsligt får jag den kanske befängda idén att med hjälp av idéhistoriens ”teleskop” försöka skåda de avlägsna orsakerna till mitt kraftlösa tillstånd.

 

Kropp och själ – två maskiner

Till Amsterdam kom den franske filosofen René Descartes (1596-1650), som fick enormt inflytande inom flera områden, bland annat faktiskt för vår syn på just hälsa. Han argumenterade nämligen framgångsrikt för teorin att världen består av två substanser, materia och medvetande, och att människan således består av kropp och själ. Han lyckades emellertid aldrig få ihop hur dessa två delar samverkade och båda kom därför att betraktas som två från varandra isolerade maskiner eller robotar. En hemsk tanke, men samtidigt en träffande metafor för hur man känner sig efter ett arbetsår.

Teorin påverkade den medicinska vetenskapen som idag betraktar människan som just en maskin. Så länge maskinens delar fungerar är människan frisk och har hälsan, oavsett hur dåligt personen själv upplever att hon mår. I Descartes värld, dvs. vår värld, blir således psykosomatiska sjukdomar något närmast obegripligt.

Descartes är också känd för att ha visat att människan inte kan lita på sina sinnesintryck och erfarenheter. Endast skickliga tänkare kan därför veta vad som är sant. Vi andra får ödmjukt lyssna på dessa experters slutsatser.

 

 

Klasskillnader – den blinda fläcken

En annan filosof som höll med om att våra sinnesintryck inte är att lita på var engelsmannen Thomas Hobbes (1588-1679) som flydde till Amsterdam på sextonhundratalet. Han ansåg att alla människor visserligen är födda jämlika, en revolutionerande tanke vid den tiden, men att de är egoister och ständigt strävar efter makt över andra, vilket innebär att mänsklig samvaro drabbas av ett allas krig mot alla. Den enda utvägen ut ur detta kaos är att samtliga avsäger sig sin oinskränkta frihet och underkastar sig en central statsmakt. På detta sätt kan samhället uppnå konsensus och människorna skulle kunna arbeta mot ett gemensamt mål, precis som bina vilka aldrig konkurrerar med varandra.

Även Hobbes hade ärvt en stor förmögenhet och behövde, som Descartes, aldrig själv arbeta för sin försörjning. Kanske var det därför som han missade en detalj i sin samhällsanalys, nämligen att samhället består av olika klasser med skilda intressen. I verkligheten hamnade klasserna i konflikt med varandra och något gemensamt mål uppstod därför inte.

Klasskillnader var tydligen inte Hobbes ”fokusområde” som man säger nuförtiden.

 

Ta vad du behöver – om du inte är fattig!

En annan förmögen tänkare på sextonhundratalet som också tvingades resa till Amsterdam var engelsmannen John Locke (1632-1704), som anses vara en av liberalismens viktigaste tänkare. Han ansåg att var och en har rätt att ta så mycket mark som behövs för att försörja sig och att njuta frukterna av sitt arbete. En kittlande tanke, men Locke tänkte inte att detta skulle gälla de fattigaste i samhället. Senare gjorde Locke tillägget att man inte fick ta mer jord än man kunde bruka. Dessutom skulle man se till att det fanns tillräckligt kvar för andra.

Jag ser mig omkring. Hur är det egentligen ställt med den saken i våra liberala samhällen? Finns det ens en enda kvadratmeter på jorden idag som inte ägs av någon? Dessutom går alla dessa obrukade egendomar och förmögenheter i arv till ägarnas barn, århundrade efter århundrade, samtidigt som majoriteten av människor på jorden är egendomslös.

 

De rika är utvalda till himmelriket

Tankelivet i Amsterdam präglades under 1600-talet av den reformerta inriktningen kalvinismen. Enligt den tyske sociologen Max Weber uppmuntrade kalvinismen en rad personliga dygder som bidrog till en expansiv kapitalism i Europa. Sådana dygder var t.ex. att arbeta i ett kall och att inte konsumera sin vinst utan återinvestera den i produktionen.

Kalvinismen menade dessutom att vissa människor var predestinerade att komma till himlen efter döden. Denna föreställning ledde enligt Weber till att kalvinister började söka efter en ledtråd, som kunde ge information om vilka dessa utvalda personer kunde vara. Det är inte särskilt förvånande att man kom fram till att rikedom och materiell framgång borde vara säkra tecken på att man var utkorad. Fattiga människor och färgade tillhörde inte Guds utvalda.

I Bibeln står det visserligen att ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike”, men den formuleringen hindrade inte en slipad köpman från att förhandla sig till en betydligt bättre deal.

 

En fattig och trött maskin utan hopp om inflytande eller ett liv efter detta

Om jag blundar och fokuserar kan jag höra ett svagt eko av dessa ”framgångsrika idéer” i mitt inre: ”Min maktlöshet uppstod för att slippa allas krig mot alla, och med detta ska jag vara nöjd; andras maktfullkomlighet kan jag inte förklara. Mina fattiga förfäder tillhörde inte dem som fick ta någon mark för att försörja sig, och därför får jag idag nöja mig med att arbeta för människor som ärvt sina förmögenheter. Tyvärr kommer jag heller inte till himlen, då jag saknar materiella framgångar. Och när det gäller min analys av samhället kan jag som icke-expert aldrig få en korrekt bild av den, då jag inte kan lita på mina sinnesintryck och mina erfarenheter. Att jag nu upplever att jag är trött och mår dåligt stämmer inte, då läkarna tagit prover som visar att min maskin är redo att sättas i arbete.” Det börjar bli tydligare varför jag är så trött. Orsaken kanske ligger utanför mig själv.

 

Spinozas idéer misshagade köpmännen

Det känns rätt att vila vid Spinozas fötter. Hans teorier retade de mäktiga i 1600-talets Amsterdam, och han blev förvisad från den frisinnade staden där alla tankar var tillåtna, så länge de inte störde de kalvinistiska köpmännen.

Spinoza hävdade att Gud är materian. Gud finns i allt och det är ingen idé att tillbe honom. Bibelns Gud är bara människornas påhitt. Således är den kalvinistiska predestinationsläran också endast ett mänskligt påfund. Alla är lika delaktiga i Gud och evigheten. Ingen är speciellt utvald. Man kan förstå att både judar och kristna gick i taket inför hans panteistiska lära, vilken förresten ekosofin inspirerats av. Dessutom menade Spinoza att Descartes begick ett misstag när han påstod att världen består av två substanser, materia och medvetande. Världen är en, sa Spinoza.

 

Äntligen återhämtad!

Det var en intresseförening som fick tillstånd av stadens styrelse (2008) att resa statyn på Spinozas födelseplats, en gata där småhandlarna idag slår upp sina tillfälliga marknadsstånd och säljer gamla burkar med motiv från den holländska kolonialismen till unga hipsters.

Spinoza saknade förmögenhet till skillnad från de andra filosoferna och arbetade för att försörja sig. Han dog ung, förmodligen till följd av ohälsa orsakad av damm i arbetet. Han slipade linser för att människan bättre skulle kunna analysera världen. Men vad hjälpte det? Synsvagheten verkar sitta i tankarna och måste tydligen arbetas upp om man vill se bättre.

När jag reser mig för att gå vidare har krafterna börjat återvända. Jag lyckades tydligen återhämta mig genom att återhämta mig själv ur historien – inte genom att fokusera på mig själv i nuet.