Välkommen till Existentiell biblioterapi!

 

NÅGRA INLEDANDE REFLEKTIONER

Existentiell biblioterapi syftar till att öppna upp skönlitteraturens existentiella innebörder (värden) för att förstå oss själva bättre och vår relation till andra människor och till vårt samhälle och vår omvärld. Detta kan leda till att vi lättare kan  ta vara på livets möjligheter och övervinna svårigheter som vi ofelbart kommer att möta under resan.

För att snabbt skapa en mycket förenklad helheltsförsåelse för innehållet i denna kurs kan man utgå från följande beskrivning av det existentiella perspektivet och kursens syfte.

Både den existentiella filosofin och den existentiella psykologin är mycket nyanserade, men en viktig uppfattning återkommer hos samtliga tänkare inom detta perspektiv. Det är den uppmaning som Sören Kierkegaard, den moderna existensfilosofins “grundare”,  ständigt upprepar: Finn dina värden som du kan leva och dö för! Då kan du göra dina livsval och handla utifrån dessa värden och bli en autentisk person, där dina tankar, känslor, handlingar och vilja är i samklang!

Om man inte lyckas med detta upplever man att man inte har ett själv eller att man har ett själv men vill byta det mot ett annat själv. Och då upplever man ångest och förtvivlan, det vi idag svepande kallar “psykisk ohälsa”. (Kierkgaard, boken Sjukdomen till döds).

Alla kan bli sitt själv! Men de flesta når inte fram till till sitt själv utan lever hela sitt liv utifrån andras värden. Vi tror att vi lättare blir accepterade om vi följer den ospecificerade “gruppens” dunkla värden. Det krävs därför stort mod och skicklighet att hitta sina egna värden och dessutom våga handla utifrån dessa.

Men problemet är också att vi befinner oss ett ständigt brus av andras värden genom alla berättelser som vi tar del av varje dag. Berättelsen är den urgamla formen för kommunikation mellan människor (socialantrpologen Claude Levi-Strauss). Alla berättelser förmedlar värden, medvetet eller omedvetet. Även vetenskapliga rapporter innehåller värden (Nietzsche).

Svensken konsumerar berättelser via medier i genomsnitt cirka 7 timmar per dag. Därutöver lyssnar vi på kollegornas, vännernas och familjens dagliga berättelser. Sändaren av dessa berättelser vill att mottagaren ska dela de värden – oftast dolda – som deras berättelse innehåller. Man förstår att det krävs en ansträngning och en metod att hitta sina egna värden!

Kursmål för Existentiell biblioterapi

 

 

DÅ BÖRJAR VI!

Texten är H C Andersens saga “Kejsarens nya kläder“, som publicerades 1837. Det är naturligtvis en saga som är mycket bekant för alla, så man kan verkligen fråga sig om det finns något mer att utvinna ur denna nästan tvåhundraåriga saga! Vi får se!

Sagan kan kännas tidlös för oss. Varje text uttrycker ju något om relationer mellan individer  och grupper i ett samhälle. Berättelsen skulle kunna skildra en stad på medeltiden eller på 1800-talet, men den innehåller samtidigt något som även vi idag lätt kan känna igen! Däremot förstår vi att den inte alls skildrar ett samlar- och jägarsamhälle som består av en enda grupp på runt femtio personer! Så vad hände mellan denna långa period i mänsklighetetens historia och sagans samhälle. Svaret är väl att vi människorna för tiotusen år sedan övergick till jordbruk, blev bofasta och byggde samhällen som omfattade många individer. Till skillnad mot samlar- och jägarsamhället uppstod sociala och ekonomiska skillnader mellan större grupper och dessa finns kvar på ett liknande sätt även idag.

 

 

1. Läs texten tillsammans! Det är givande att någon läser texten högt för de andra, då högläsningen skapar en gemensam läsupplevelse.
[Biblioterapi]

Länk till “Kejsarens nya kläder”: https://sv.wikisource.org/wiki/Kejsarens_nya_kl%C3%A4der

Sök efter “The Emperor’s New Clothes Hans Christian Andersen full text”

https://en.wikisource.org/wiki/The_Emperor%27s_New_Clothes

 

2. Låt deltagarna spontant kommentera innehållet. Här kan samtalsledaren vara passiv och lyssna och kanske anteckna något som gruppen kan fånga upp senare. Om det inte uppstår en spontan reaktion på texten i gruppen kan samtalsledaren be deltagarna att fundera på om det fanns något i texten som fångade deras uppmärksamhet. Var det någon karaktär som de fastnade för? Varför just denna karaktär? Reagerade de på någon särskild händelse,  beteende eller förhållningssätt? Ett uttalande?  De kan gärna anteckna för sig själva.
[Hermeneutik 1]

Vilka spontana tankar och känslor väcker berättelsen hos dig? _____________________________________

3. Fråga deltagarna om de vill ge sin helhetstolkning av sagan.  När det förra samtalet börjar ebba ut kan samtalsledaren ställa frågan hur de spontant tolkade texten. Vad vill den säga? Har sagan en innebörd som de uppfattar som ett budskap till läsaren? Det är frivilligt om de vill yttra sin tolkning. Eftersom den existentiella biblioterapin senare under litteratursamtalet kommer att analysera och tolka sagan utifrån vissa frågeställningar är denna första tolkning en utgångspunkt för följande tolkningar – som ett slags förförståelse. Det bör påpekas för deltagarna att läsare kan tolka på många olika sätt och det är detta som utmärker en bra litterär text. Vi är inte ute efter en “rätt” tolkning.  Det är viktigt att deltagarna inte fastnar i ett prestationstänk. Deltagarnas  tolkningar ska inte på något sätt värderas eller bedömas som rimliga i förhållande till texten, utan låt denna fas få vara en redogörelse av deltagarnas upplevelse och intuitiva tolkning! Detta är väldigt viktigt då syftet med den existentiella biblioterapin är att deltagaren når en djupare självförståelse och  insikt kring vad det innebär att existera som människa i ett samhälle tillsammans med andra. Då är den personliga tolkningen viktig för varje deltagare.
[Hermeneutik 2]

Kortfattad anteckning om din tolkning: ______________________________________

 

4. Vi prövar nu en litterturvetenskaplig metod som kan passa in på denna text. Utifrån er läsupplevelse och er tolkning av denna text: Vilka värden är det som karaktärerna  anser vara viktiga? Vilka värden är texten strukturerad kring?  Inom existensfilosofi är nämligen värden och personens vilja centrala områden att fokusera på. Så låt oss välja några av de viktigaste karaktärerna i sagan och undersöka vilka värden de representerar. Om vi som ett exempel tänker på sagan “Törnrosa” så kan man påstå att hon vill gå på balen. Vilket värde är det hon söker genom att gå på balen? Frihet? Kärlek? Nöje? Kanske alla dessa tre värden hägrar som en möjlighet för henne inom en nära framtid. Man kan då välja Frihet och Kärlek och pröva om texten är strukturerad kring dessa två värden. Så vad vill de viktigaste karaktärerna i sagan  “Kejsarens nya kläder”? Vilka värden tycks viktiga för de centrala karaktärerna?
[Litteraturvetenskapliga metoder 1]

Anteckna de värden du anser vara centrala i texten?

 

_____________________________________________

 

 

 

 

5. Vi prövar två värden. I sagan “Kejsarens nya kläder” kan vi tänka oss att värden som social status, kompetens, sanning, bytesvärde kan vara relevanta, men det kan finnas fler. Välj två värden som du tycker fångar in textens centrala innehåll?

(Bytesvärde är ju ett begrepp som  innefattar just det som de bedrägliga skräddarna lockar med. I dagens samhälle är ju till exempel varumärket ett bytesvärde som gör att ett par trasiga jeans (alltså MÄRKES-jeans) kan säljas för 15 000 kr, trots att själva materialet kanske är samma som i de billigaste. Bytesvärdet är vad en köpare är villig att betala för varan. Bruksvärde däremot är varans nytta, i detta fall att värma benen och kanske även skydda dem från åsyn. Två par jeans kan alltså vara exakt likadana men på grund av ett (synligt) varumärke är en köpare beredd att betala 15000 för det ena paret men kanske noll kronor för det andra.)

 

 

 

 

 

Vi kan pröva med värdena status och kompetens och dessas motsatser (kontradiktioner: icke-status och icke-kompetens) och se hur de olika karaktärerna utmärks av dessa egenskaper.

Kejsaren får stå för status och icke-kompetens då han inte genomskådar bedrägeriet och det absurda bytesvärdet. Detsamma gäller hela hovet. Här finns en “samhällsmyt“ i texten som HC Andersen driver med. Myten säger att kejsaren och hovet har  status på grund av sin kompetens. (alltså kombinationen status-kompetens).

Barnet som avslöjar lurendrejeriet är den karaktär kan få stå för kombinationen kompetens och icke-status.

Men vad utmärker egentligen de bedrägliga skräddarna? Har de kompetens och status? I textens första del har de ett slags kompetens att lura kejsaren och hovet och därmed erhåller de också hög status. Men i slutet riskerar deras kompetens att försvinna, när barnet upprättar en ny kompetens som bygger på vad alla kan se (sanningen). Barnet har kompetensen att kunna se vad som framträder och dessutom att kunna uttrycka en alternativ tolkning till vad alla andra tror sig se. I den stunden kan skräddarna tappa sin kompetens och deras status skulle kunna försvinna. Deras status och kompetens tycks stå och falla med hur kejsaren kommer att förhålla sig till avslöjandet!

Vilka skulle dessa skräddare kunna motsvara i dagens värld?

_______________________________________________________________________

 

Sagans andra myt om samhället är att folket på gatan kännetecknas av icke-kompetens och icke-status. De verkar ju förda bakom ljuset. Men när barnet ropar ut sanningen avtäcks bedrägeriet för folket och de delar plötsligt barnets kompetens. Det är intressant att Andersen valt ett litet barn som troligen inte ännu börjat skolan och hunnit socialiseras in i samhällets myter!  Även kejsaren börjar vid detta tillfälle inse sanningen men väljer att fortsätta spektaklet, trots sin nyvunna insikt. Anledningen är väl att hans sociala status hålls uppe av myten att hans status bygger på just kompetens. I slutet av sagan fortsätter kejsaren att låtsas att han fortfarande har kompetens att avgöra vad som är den rätta smaken.

Men kommer kejsaren att fortsätta låtsas även i framtiden? Sagan utsäger inte vad som kommer att ske i framtiden. Kommer kejsaren att ändra attityd och bli mindre fixerad vid att framställa sig som en extraordinär person genom sin smak och stil? Kommer  folket att ha nått en viktig insikt som innebär att de bättre förstår hur samhället fungerar och kan agera utifrån den insikten?

Sagan är tyst om detta. Vad tror du? Hur ser det ut i dagens samhälle? Finns det någon som utropar “Men de trasiga jeansen för 15000 kronor är ju samma som de som ligger här på skräphögen! Det är ju bara märket som skiljer!” Hur betraktas en person som utropar något sådant? Troligen som ofattbart inkompetent om vilka varumärken som är värdefulla?  Är inte vårt samhälles hierarki indelad just efter i vilken utsträckning vi dels har råd att köpa kejsarens nya kläder och dels utifrån vår kompetens (smak) att känna till och uppskatta varumärkets bytesvärde?

 

6. Reflektioner som kan dyka upp bland deltagarna.

Vilka är dina reflektioner?

________________________________________________________________________________________

Här finns naturligtvis oändliga möjligheter och variationer. Någon kommer säkert att yttra  frasen “Av barn och fylletrattar får vi höra sanningen!” som en helhetstolkning. En annan deltagare lyfter troligen fram hur starkt påverkadevi är av gruppen. Båda dessa  tolkningar är ju relevanta och intressanta.

Någon annan i samtalsgruppen kanske i sina reflektioner associerar till sociologen Pierre Bourdieus undersökningar kring hur de högre socialgrupperna försöker avskilja sig från lägre grupper genom just stil och smak. Anledningen, enligt Bourdieu, är att de faktorer som redan skiljer grupperna med avseende på det ekonomiska, sociala, kulturella kapitalet inte längre fungerar som tydligt särskiljande då även lägre grupper kan införskaffa de föremål som förr fungerade som tecken på status. Att till exempel köra omkring i en BMW eller Mercedes numera anses av många vara vanligast bland gängkriminella, till skillnad från några decennier sedan. Bourdieu menar att det idag blivit svårare att  visa sin status genom kläder, bilmärken, resor etc. Man använder ju inte till exempel frack och smoking längre. Då måste “jeansmärket” tala om hur dyra kläderna är. En rolig studie som Bourdieu gjorde var att fråga deltagare vilket alternativ de tyckte var vackrast: en solnedgång eller en barkbit. Deltagare som tillhörde höge sociala grupper med högre ekonomiskt, socialt och kulturellt kapital svarade i större utsträckning “barkbit” då de förstod att deltagare i de lägre sociala skikten skulle svara “solnedgång”.

En annan deltagare i samtalsgruppen kanske refererar till Karl Marx och menar att bytesvärdet är det som ligger till grund för klassamhället, för skövlingen av naturresurserna och miljöförstöringen. Denne person kanske hade lyft fram att hela vår överkonsumtion handlar om att vi vill ha “det nya” och att vi årligen eldar upp 150 000 000 000 kg kläder som hamnar som koldioxid i atmosfären.

Ytterligare en deltagare kanske lyfter fram Georg Lukács som ansåg att bytesvärdet förvandlar våra sociala relationer mellan människor till relationer mellan ting (varor). Vi använder andra människor som medel (objekt) för våra egna egoistiska intressen. Vi ser dem inte som subjekt. Lukács menade även att bytesvärdet döljer det faktiska mänskliga arbetet bakom produkten, vilket gör att varan framstår som något med egna “objektiva” lagar. Han kallade denna process reifiering (tingliggörande). Människor börjar betrakta sig själva och sin omgivning som utbytbara objekt, vilket leder till en alienerad och fragmenterad verklighetsuppfattning.

Säkert är det någon i samtalsgruppen som motsätter sig ovanstående tolkningar och hävdar att kejsarens och hovets ställning faktiskt bygger på en kompetens som folket saknar, och att HC Andersen överdriver för att få till en bra saga.  Eliten styr samhället just på grund av sin överlägsna kompetens. Ändå kvarstår emellertid kritiken som riktas mot bytesvärdet. Klimatexperter, AI-experter och experter inom forskning om ojämlikhetens konsekvenser varnar för att mänskligheten kan vara utrotad om femtio år på grund av denna “kompetens” som kretsar kring att åstadkomma ett alltmer extremt bytesvärde och större vinster, vilket fördärvar klimatet och skapar andra stora problem.

En sjuåring kanske hade sagt att kejsaren trodde att han hade jättefina kläder på sig för att han var lättlurad. En sjuåring kanske hade sagt att en del personer tycker att en del kläder är fina för att de är dyra.

Vilka refelktioner hade du lyft fram? Vilka hade du ifrågasatt?

______________________________________________________________________________________________

 

7. Dags att låta existensfilosoferna kommentera sagans värden. Nu har vi kommit fram till den delen där vi vänder oss till existensfilosoferna för att höra vilka tankar de skulle kunna ha kring sagan. Denna del av den existentiella biblioterapin kräver en större insats av den intresserade deltagaren, då man behöver orientera sig kring vad de olika existensfilosoferna har bidragit med när det gäller den människans existens. Vissa reflektioner kan de ha gemensamt men deras fokus skiljer såpass mycket att man måste studera dem individuellt. Men detta är samtidigt en mycket givande  ansträngning. I kursen rekommenderas bra introduktionslitteratur.

Nietzsche:
Kierkegaard: Kierkegaard säger att vi måste alla söka vår egen sanning, våra egna värden som vi kan leva och dö för.  Genom att välja dessa blir vi os själva, och det kan varje människa som vill det, säger Kierkegaard. H.C. Andersen var samtida med Kierkegaard och var säkerligen bekant med Kierkegaards idéer. Barnet är i viss mån autentiskt och följer sina egna iakttagelser och vågar uttala dessa.

Heidegger: Enligt Heidegger kan människan aldrig frigöra sig från de andra. Vi är alltid i medvaro med andra. Heidegger kallar denna kollektiva gemenskap för “mannet”, vilket innebär att vi följer kollektivets normer (oegentlighet) och efter en tid tappar vår egen autencitet (“egentlighet“) och kommer då att drabbas av ångest för att vi tappar bort vårt eget själv och måste återupprätta våra egna värden. Denna ångest är alltså något gott som tvingar oss att  välja våra värden i den historiska omvärld som vi blivit inkastade i. För att kunna välja de värden som är viktiga för varje enskild människa (tillvaro)  måste vi utforska hur vårt samhälle ser ut och vilka värden som erbjuds. Detta är inte alltid enkelt då kulturen också döljer vissa värden. Vi måste därför “destruera” den, alltså granska den kritiskt. Folket som iakttar kejsaren måste alltså se att kejsaren är naken och förstå hur det kan ha gått till (genom bytsevärdet). Då kan individen också förstå hur samhället fungerar och utifrån denna kunskap välja sina värden. Till exempel att förkasta ett sådant ekonomiskt system och arbeta för att ersätta det med något annat, eller acceptera det och utnyttja det för att öka sin egen status.

Sartre: Satre är känd för frasen “Existensen föregår essensen“. Med det menar han att människan är ett oskrivet blad från början och att vi blir den person som vi gör oss till genom våra val. Den som inte tar ansvar och gör medvetna val lever i självbedrägeri. En sådan person lever inautentiskt, enligt Sartre. När man tydligt väljer visar man också amtidigt för de andra vad man anser vara den rätta handlingen och skapar på det sättet ett slags etik.

När folksamlingen iakttar bedrägeriet med kejsarens “nya kläder”  tvingas ett beslut fram hos var och en i gruppen (även hos hovet). Om en person väljer att spela med, fortsätter den personen att leva i självbedrägeri, vilket kommer att leda till ångest. Den som bestämmer sig för att uttrycka sin kritik eller motarbeta “systemet” för att hen anser att det är skadligt för alla att fortsätta hyckleriet formar sin identitet av detta beslut och lever autentiskt. En liten skillnad mellan Satre och Heidegger är att Heidegger anser att “mannets” värld är (ontologiskt) grundläggande för alla människor och samhällen i världen, och att människan inte kan undkomma gruppens normformande vardaglighet mer än korta stunder då man får ångest av likriktningen och tvingas söka sin egna värden. Därefter tvingas vi återvända till “mannets” värld. Sartre däremot betrakatar det som individens uppgift att mer permanent särskilja sig från detta gruppnormerande.

(Sartre för en sjuåring: De tär bra att öva sig i att våga säga vad man tycker är rätt eller fel, bra eller dåligt.)

Beauvoir:

Arendt: Livets mening är inte att vi som alla andra djur producerar för att överleva utan att vi talar med varandra och tillsammans utformar den politik som vi vill ska forma vårt samhälle. Hela befolkningen lever i mannets tolkningsnorm och anpassar sig till vad “man” ska tycka om saker och ting.

[Existensfilosofi 1]

8. Nu väljer vi en karaktär för existentiell vägledning. En av sagans karaktärer dyker upp hos oss i samtalsgruppen och vill prata om något som skaver i tillvaron.  Vi väljer en av karaktärerna och försöker att vägleda hen till ett bättre och mer meningsfullt liv.  Detta moment sker utifrån kurslitteratur om existentiell psykologi och terapi/vägledning. Samtallsedaren kan agera den karaktär som gruppen valt. Om någon deltagare gärna vill spela den karaktär som gruppen väljer, kan detta fungera om samtalsledaren bedömer att gruppen har tillräcklig förståelse och kompetens för ett sådant upplägg. Samtallsedaren går då igenom “reglerna” för vägledningen och kan även bistå konfidenten (“klienten”).

 

A. Låt säga att kejsaren kommer till oss och säger att han upplevde händelsen som mycket obehaglig. Han förstår att han blev lurad av skräddarna och att han varit alltför ivrig i sin önskan om att vara extraordinär och utvald. Men han menar att det tillhör hans rolll som kejsare. Han vill att folket ska se upp till honom, då han är deras härskare som skyddar sitt folk. Denna respekt byggs upp av hur han framstår för sitt folk, säger han. Men efter denna incident är han öppen för att  diksutera om det kan finnas andra sätt att få respekt.
(Här väljer vi en “modell” från någon existentiell psykolog/terapeut)

Hur vill du som deltagare inleda samtalet med kejsaren? Vilken blir din första fråga?

__________________________________________________________________________________________

Hur tror du att kejsaren svarar (utifrån sagans text)? Vad blir din nästa fråga?

__________________________________________________________________________________________

 

B. Barnets föräldrar kommer också till er och uttrycker skam över barnets utrop och de är även rädda för repressalier eller att de kommer att bli exkluderade ur sin grupp, då de andra kan känna sig obekväma med att forsätta umgås med dem, då de kan bli betraktade som oliktänkande.
(Här väljer vi kanske en “modell” från någon annan existentiell psykolog/terapeut)

Hur vill du som deltagare inleda samtalet med föräldrarna? Vilken blir din första fråga?

___________________________________________________________

Hur tror du att föräldrarna svarar (utifrån sagans text)? Vad blir din nästa fråga?

____________________________________________________________

 

 

 

Bra att X får ångest. Söker sin aegna värden.

[Existentiell psykologi & Existentiell vägledning 1]Låt säga att den hovmannen som xxx kommer till dig och sägaer att denn händelse har gett honom sömnproblem och att han skäms för sina handlingar och sin oärlighet under denna period. Han vill gärna ventilera sina tankar med dig.

9. Vad har vi lärt oss av detta samtal kring sagan?
I “Kejsarens nya kläder” verkar ingen karaktär lära sig något utöver vad de socialiserats in i genom de styrande och traditionen. Alla var instängda i ett perspektiv som begränsades till de två myter som legitimerade samhällets konstruktion. Ett litet barn som ännu ej hade socialiserats in i samhällets ideologi hade emellertid fortfarande “kompetensen” att göra en egen iakttagelse och lita på den egna tolkningen. Någon kanske invänder att barnet var så litet att hen ännu utvecklat förmågan att skämmas och alltså inte uttalade sin iakttagelse på grund av civilkurage. Detta är en relevant iakttagelse.

Men just på detta ställe i resonemanget är det som existensfilosofin har sitt fokus! Just här menar existensfilosofin att varje person har friheten och ansvaret att göra ett val! Och det är detta val som kan föda personen till att bli autentisk, till “att välja sig själv”, som Kierkegaard så vackert uttrycker det.  I princip alla existensfilosfer lyfter just fram kollektivets hämmande effekt på individen, som av rädsla för att bli exkluderad ur gruppen (kollektivet, samhället) därför anpassar sig till den osynliga gruppnormen som styr “var och en”, eller det som Heidegger kallar “mannet”, alltså det som “man” bör göra. Vi läser de böcker “man” bör läsa ser de flmer “man” bör se, uttrycker de åsikter “man” bör uttrycka.

Om vi föreställer oss att HC Andersen istället valt en vuxen person bland folket (men inte en fyllbult eller en person med intellektuell funktionsnedsättning) så hade yttrandet betraktats som en närmast revolutionär handling. Geonom att välja ett barn kunde sagan passera utan att något bokförlag och någon kritiker ghade något att invändninga, och berättelsen fick en komisk anstrykning utan att på allvar ifrågasätta den rådande ordningen. I sagan sker inte heller någon förändring. Kejsaren litar på att hans status är tillräckligt etablerad för att fortsätta spektaklet.

Vissa litterturkritiker skulle säga att så blir författare framgångsrika. De känner på sig var gränsen går och gestaltar sina berättelser så att inga förändringar sker i omvärlden. Precis som karaktärerna i sagan.

Hur skaffar man sig då modet att våga brtya med den allmänna meningen? Vad är det som hotar den som säger sanningen? Den existentielle psykologen Rollo May menade att det förr var rädslan att förlora infytande men att det idag är rädsalan att bli exkluderad från gruppen.

Men vad händer om man vågar? Detta är enligt Kierkegaard valets stora ögonblick! I boken Antingen – Eller skriver han att vad som då träder fram i det ögonblicket är att

”själva evigheten i all dess makt, då liksom rämnar himlen och jaget väljer sig självt, eller rättare, det undfår sig självt. Då har själen skådat det högsta, för ingen dödligs öga förnimbara som aldrig kan glömmas, då dubbas personligheten med det riddarslag, som adlar den för all evighet. Hon blir icke en annan än hon var förut. Hon blir sig själv. Medvetandet sluter sig samman och hon är sig själv. Liksom den som ärvt all världens skatter, dock icke äger dem förrän han blivit myndig, så är den rikaste personlighet ingenting, förrän han valt sig själv. Och vice versa är den ringaste personlighet allt när han valt sig själv. Ty det stora är inte att vara det ena eller det andra, utan att vara sig själv. Och det förmår varenda människa som vill det.”

 

10. Några avslutande reflektioner. Vad är syftet med existentiell biblioterapi? Den existentiella terapin tar i sitt perspektiv hänsyn till alla faktorer som påverkar en männsikas livsvärld. Allt från smahälle och ideologi till relatoner med andra människor och inlärda mönster och uppväxtmiljö och relation till föräldrarna. Människans hela livsvärld är relevant. Dett skiljer existentiell psykologi från andra skolor.

När man använder vissa litteraturvetenskapliga metoder kan man öppna de litterära texterna och hitta innebörder som inte genast presenterar sig för läsaren, och tillsammans med det existsfilosofiska perspektivet kan man då lättare förstå vilka värden som man själv står för och vilka beslut och vilket handlande som kan vara en väg framåt mot mening för var och en.

Sagan “Kejsarens nya kläder” kan läsas som en satir över det ekonomiska system som Adam Smith hade presenterat cirka 60 år tidigare i sitt nationalekonomiska verk Wealth of Nations (1776) och som lade grunden för den ekonomi som klimatforskarna och AI-experterna idag varnar oss för. Säkerligen var det inte H.C. Andersens avsikt att kritisera Adam Smith men precis som Charles Dickens vid denna tid hade han lagt märke till sociala företeelser i sitt samhälle som han inte sympatiserade med. Och som barnet i sagan vågade han snudda vid en alternativ tanke som förnekade den rådande uppfattningen. Men han var försiktigare än Charles Dickens och vår egen Carl Jonas Love Almqvist – och därmed slapp han att som Almqvist fly till USA och blev istället hyllad för sina sagor.

Om du tycker att denna modell för litteratursamtal kan vara givande i skolan, bibliotek, studiecirklar och andra sammanhang får du gärna dela denna länk på sociala medier. Tack för hjälpen! LÄNK

 

Länkar:
Dalateaterns uppsättning av Kejsarens nya kläder: https://www.facebook.com/Dalateatern/videos/i-dag-%C3%A4r-det-premi%C3%A4r-f%C3%B6r-kejsarens-nya-kl%C3%A4der-det-firar-vi-med-att-sl%C3%A4ppa-en-ryk/887979540252195/

 

KURSENS INNEHÅLL OCH UPPLÄGG

 

 

 

WIKIPEDIA

Hans Christian Andersen (danskt uttal: [ˈhænˀs ˈkʰʁestjæn ˈɑnɐsn̩] ^ⓘ; eller bara H.C. Andersen), född 2 april 1805 i Odense i Danmark-Norge, död 4 augusti 1875 på Østerbro i Köpenhamn, var en dansk författare. Han är, tillsammans med Ludvig Holberg och Søren Kierkegaard, Danmarks internationellt mest kända författare och företrädare för den danska guldåldern.^[2] Andersen är mest känd för sina sagor (på danska: eventyr). Andersen skrev över 200 sagor, 1 000 dikter, 6 romaner och 50 skådespel^[3] och hans verk finns översatta till nära 150 språk.^[4]

Trots en fattig och enkel uppväxt och en problematisk skolgång kom Andersen att etablera sig som en författare som hade stöd av såväl kung Fredrik VI som det intellektuella etablissemanget och genom sina sagor även i de breda folklagren. 200-årsjubileet år 2005 medförde en ökad satsning på H.C. Andersen-forskningen och resulterade i en mängd litteratur kring författaren och i nyutgåvor och nyöversättningar av Andersens verk.^[5]

H.C. Andersens hus i Odense (hem till två års ålder).

Andersen föddes i ett fattigt hem i Odense på Fyn. Hans Andersens fader var skomakare, med bokintresse. Fadern lämnade hemmet för att i Hjælpekorpset delta i Napoleonkrigen, men återvände med sviktande hälsa och dog snart efter hemkomsten till Odense. Modern Anne Marie Andersdatter försörjde sig som tvätterska och gifte sedermera om sig.^[6]

Den första undervisning Andersen fick, först i hemmet och senare i en privat småskola för pojkar (danska: pogeskole) och i folkskolan, var tämligen undermålig och han höll sig mest för sig själv. Han läste mycket, lekte med dockor och sådant som satte fantasin i rörelse, uppförde egna pjäser och dagdrömde om en framtida storhet.^[6]

Han blev tidigt intresserad av teater och det kom att bli hans stora intresse. Han drömde om en framtid som skådespelare. År 1819 for han till Köpenhamn, där han försökte få anställning vid Det kongelige Teater, vilket misslyckades. Han hankade sig fram med hjälp av privata välgörare och kom så småningom in som oavlönad elev vid balettskolan.^[1] Hans framgång där var dock liten och efter att några gånger framträtt som korist i småroller blev han uppsagd.^[6]

Han hade sänt in några skådespel som han skrivit till Det kongelige Teater, men de blev refuserade. Han sökte hjälp hos det välvilliga och inflytelserika geheimerådet Jonas Collin som fattat tycke för honom och som kom att bli ett stöd under många år. Collin lade fram Andersens sak för kungen och menade att det som först och främst fordrades var regelrätt utbildning. Han fick en friplats i Slagelses latinskola där han gjorde stora framsteg. Han flyttade sedan med rektor Simon Meisling^[7] till skolan i Helsingör och så småningom till Köpenhamn där han avlade studentexamen som privatist för Ludvig Christian Müller.^[6]

År 1822 fick Andersen sin första bok Ungdoms-Forsøg^[8][9] publicerad under pseudonymen Villiam Christian Walter (vilket är en kombination av hans eget namn, William Shakespeares och Walter Scotts)^[10], och 1829 kom Fodreise fra Holmens Canal til Østpynten af Amager. Han fick också sitt första skådespel, som han redan skrivit vid 16 års ålder, uppsatt vid Det kongelige Teater 1829 och året därpå kom den första diktsamlingen ut.^[1]

Förutom de sagor, som givit honom en plats i världslitteraturen, skrev Andersen reseskildringar från resor i bland annat England, Mindre Asien, Tyskland, Sverige och Italien. Han skrev också romaner som alla innehåller självbiografiska element. Därtill författade han en stor mängd dikter och skådespel.^[1]

H.C. Andersen dog ogift och barnlös i familjen Melchiors hus, Rolighed, den 4 augusti 1875. Han är begravd på Assistens Kirkegård i Köpenhamn.

År 1829 uppträdde Andersen som författare med en humoristisk skiss, kallad Fodreise fra Holmens kanal til Østpynten af Amager, som röjde ett starkt inflytande av den tyske humoristen Ernst Theodor Amadeus Hoffmann.

Efter en resa till Italien utgavs efter hemkomsten (1835) romanen Improvisatoren, som skildrar en ung författares strid och seger och som genom sin färgrika teckning av Italiens folkliv väckte allmän beundran. Samma år utkom en liten samling barnsagor, Eventyr, fortalte for børn, som innehöll uppslaget till den del av Andersens författarverksamhet, genom vilken han kom att bli världskänd.^[11]

Sedan kom romanerna O.T. (1836), Kun en spillemand (1837) och De to baronesser (1849), det romantiska dramat Mulatten (1840), operatexten Liden Kirsten (1846), lustspelet Den nye barselstue (1850) och flera så kallade sagokomedier, bland andra Mer end perler og guld (1849), Ole Lukøje (1850) och Hyldemoer (1851), som beredde honom en ganska framstående plats i danska litteraturen. Som sagoberättare erövrade han ett eget rike, där han är oöverträffad. Han utvecklade här ett sällsamt eget språk. Hans Eventyr og historier utkom 1835–1872 i små häften, ungefär ett om året, vilka räknades till de litterära evenemangen, och bildar 7 band i hans samlade skrifter. En folkupplaga kom ut 1880 i 3 band (omtryckt 1887). Dessutom har de givits ut med illustrationer av flera framstående konstnärer som till exempel Vilhelm Petersen (1850, 8:e uppl. 1902, Vidare en särskild, konstnärligt utsmyckad upplaga 1902–1903), Lorenz Frölich (Ny eventyr og historier, 3 band 1870-74) och Hans Tegner (en praktfull, så kallad världsupplaga, 2 band, 1899–1901). De är översatta på en mängd främmande språk, och Andersen är utan tvivel den danska författare, vars verk fått den största utbredningen utomlands.^[11]

Nära sagorna står hans vackra Billedbog uden billeder (1840, 6:e upplagan 1876). Nämnas bör även En digters bazar (1842) och flera andra poetiska reseskildringar. Han åtnjöt under sin senare tid allmänt erkännande och redan 1851 fick han professorstitel och “digtergage” (författarlön) av staten. År 1867 blev han hedersborgare i sin födelsestad Odense och 1874 utnämndes han till konferensråd.^[11]

I sin självbiografi, Mit Livs Eventyr^[12], berättar Andersen att han träffat den berömde filosofen Søren Kierkegaard (1813-1855) som berättade att han tänkte recensera Andersens bok Kun en Spillemand^[13]. Kierkegaard sade att det skulle bli en mer rättvis recension än de som tidigare publicerats. Det blev av olika skäl ingen recension, utan i stället en bok, Kierkegaards första, Af en endnu Levendes Papirer.: Udgivet mod hans Villie (”Ur en ännu levandes anteckningar, utgivna mot hans vilja”)^[14]. Kierkegaards första bok kom därmed att också bli den första som handlade om H.C. Andersen. Kierkegaard var inte förtjust i den åtta år äldre Andersen. I Andersens roman, som i hög grad är självbiografisk, menar författaren att genier som får uppmuntran och stöd kan utveckla sina talanger, medan hos den konstnär som inte får uppmärksamhet kommer begåvningen att dö. Andersen var vid den här tiden redan en firad författare och hade en årlig statlig konstnärslön och han tog sin utgångspunkt för romanen sitt eget liv. Kirkegaard menade att Andersen var aningslös och inte visste vad som skapade ett geni.^[15]

Litteraturprofessorn Thure Stenström anser att “I fråga om inåtvändhet, självupptagenhet, ångest och originell fantasikraft torde de båda genierna [Kierkegaard och Andersen] kunna ta upp tävlan med varandra. Men eljest var de varandra olika. I yttre mening var det knappast den förmögne Søren Kierkegaard, son till en av Danmarks rikaste affärsmän, utan snarare uppkomlingen H C Andersen som fullbordade det mer imponerande levnadsloppet.”^[2]

Andersen besökte England första gången 1847 då han gästade grevinnan av Blessington vars sammankomster drog till sig Europas intellektuella. Det var på en av dessa sammankomster som han träffade Charles Dickens, som han beundrade och kallade “vår tids störste författare”. Dickens, som i gengäld beundrade Andersen, besökte denne månaden därpå. Då han upptäckte att Andersen inte var hemma lämnade han tolv exemplar av sina böcker. En hjärtlig korrespondens uppstod mellan de två författarna och Andersen återvände till England 1857 för att gästa Dickens hus, Gad’s Hill i Kent, i två veckor. Före hans ankomst hade Dickens fått ett brev från honom där det stod “Jag ska inte besvära dig alltför mycket”. Dickens kom snart att ångra sin inbjudan. När Andersen anlände visade det sig att han var en odräglig gäst och mycket dålig på engelska^[16], hans brev var skrivna av en tolk.^[17] Den danske författaren, en lång, mager och ganska klumpig man, utökade sin vistelse hos Dickens till fem veckor. Dickens antydde artigt att han borde lämna huset, men antydningarna var kanske alltför vaga. Efter att han hade åkt skrev Dickens på spegeln i gästrummet: “Hans Andersen bodde i det här rummet i fem veckor – vilket för familjen verkade som en evighet”. För Andersen var besöket en saga som hade blivit sann, men för familjen Dickens var det en riktig skräckhistoria. Dickens dotter Kate mindes honom senare som “en benig tråkmåns som stannade i evigheter”. Som socialt inkompetent förstod Andersen aldrig varför Dickens aldrig svarade på hans brev efteråt.^[18][19] Den irländske professorn Michael Fitzgerald menar att Andersens sociala oförmåga berodde på att han sannolikt led av Aspergers syndrom.^[20][21]

Andersens besök hos Dickens beskrivs i den svenske författaren Niklas Rådströms roman Gästen.^[22][23]

Huvudartikel: I Sverige

På 1830-talet besökte Andersen Sverige flera gånger. Åren 1837, 1849 och 1865 besökte han Stockholm och Uppsala. Till Göteborg kom han den 24 juni 1837, den 19 maj 1849 och 28 juli 1871.^[24] Inspirerad av sitt sista Sverigebesök under tre månader 1849 skrev han den vackra reseboken I Sverrig (1851).^[25] Han lärde känna många samtida författare, särskilt Fredrika Bremer.^[1] Bremer och Andersen träffades första gången på en båtresa från Vänersborg till Stockholm, och Andersen besökte senare familjen Bremer på Årsta slott. Bremer försåg Andersen med ett rekommendationsbrev till Erik Gustaf Geijer där hon beskrev honom som Herr Andersen med något besynnerligt yttre men enkel, känslig varmhjertad, god, barnfrom och författare af goda böcker. Andersen kom dock aldrig att använda rekommendationsbrevet i samband med sitt möte med Geijer. De båda kom efter mötet att brevväxla under flera decennier. Då Bremer 1848 besökte Köpenhamn var Andersen hennes ciceron introducerade då Andersen för Per Johan Böklin och Hans Lassen Martensen.^[26]

Vid sina många resor till Sverige kom Andersen i kontakt med den skandinavistiska rörelsen som blomstrade vid universiteten i Sverige. Det resulterade senare i en dikt ”Vi er eet Folk, vi kaldes Skandinaver” och Andersen skriver om den att ”land och folk fick jag kärt och syntes, som sagt, att mitt hems gränser växte, först nu förstod jag strax efter min hemkomst sången: ’Vi är ett folk, vi kallas skandinaver’”. Andersen hade lovat den svenske förläggaren Bernhard Cronholm ett bidrag till den svensk-danska poetiska kalendern Hertha. Cronholm bad den lundensiske tonsättaren Otto Lindblad att tonsätta dikten och tillsammans med Lindblads musik för manskör publicerades den i januari 1840. Då Andersen senare samma år besökte Lund hyllades han av lundasångarna med denna sång och den sjöngs även vid det nordiska studentmötet i Köpenhamn 1845.^[27][28]

Andersen förblev ogift hela livet, trots flera stora förälskelser. Bland annat var han förälskad i Riborg Voigt^[29][30] och Mathilda Barck^[31][32], men den allvarligaste förälskelsen gällde den svenska sångerskan Jenny Lind^[33][34] som han mötte första gången 1840. Hon avböjde hans frieri och kallade honom från 1843 sin “broder”. Berättelsen om Näktergalen (1844) kan vara en hyllning till Lind som kallades “den svenska näktergalen”.^[1][35]

Danska forskare, från Hjalmar Helweg 1927^[36] till Elias Bredsdorff 1975^[37] har varit tysta om H.C. Andersens homosexuella bekantskaper med balettdansören Harald Scharff^[38], Henrik Stampe och Edvard Collin, den senare son till mecenaten Jonas Collin. När Andersen skrev Den lilla sjöjungfrun var det med tanke på Edvard Collin och kärleken till honom. Hans dagböcker lämnar inga tvivel om att han var attraherad av båda könen men dessa avsnitt i hans dagböcker och brev redigerades bort på 1960-talet. Endast två vetenskapliga avhandlingar på senare år har behandlat Andersens homoerotiska dragning, nämligen Wilhelm von Rosen i Venskabets mysterier 1980^[39] och den tyske kritikern Heinrich Detering i Åndelige amfibier 1991^[40].^[41] Enligt Andersens dagbok från 1840 var det så att hjärtat hoppade på honom när Edvard Collin kysste honom: “Eduard C. var den sidste derude jag sagde Lev vel, han trykkede et Kys paa min Mund! O det var som mit Hjerte vilde springe”^[42] (“Eduard C. var den siste där ute som jag sade farväl till, han tryckte en kyss på min mun! O det var som om mitt hjärta ville hoppa”).

Det har framförts teorier om att portvakten Nicolas Gomard som var Andersens fadder skulle kunnat vara H.C. Andersens biologiske fader.^[43] Påståendet kommer från en tradition i familjen Gomard.^[44] Historikern Erik Kjersgaard skriver i sin bokserie om Danmarks historia, att Andersen var “illegitim son till en officer i Odense”, dock utan närmare förklaring eller källa.^[45]

Jens Jørgensen, före detta rektor för Slagelse Gymnasium, har utan framgång försökt bevisa att kronprins Christian och länsgrevedottern Elise Ahlefeldt-Laurvig var föräldrar till Andersen. Jørgensen har framlagt teorin dels i sin bok H.C. Andersen — en sand myte från 1987^[46], dels i sitt förord och efterskrift till den kommenterade utgåvan av H.C. Andersens Levnedsbogen.^[47] Fyens Stiftstidendes kulturredaktör Rolf Dorset har stött teorin i sin bok Paradisbarnet — en bog om H.C. Andersens herkomst från 2004.^[48]

Teorin har inget stöd av vetenskapen. Bland annat har den förre överarkivarien vid Rigsarkivet i Danmark, Vello Helk, kallat Jørgensens första bok för en “spekulation” och menar att “arkivstudier inte förefaller vara Dorsets starka sida”,^[49] i ett utkast till anmälan i Personalhistorisk Tidsskrift 2005. H.C. Andersen-forskaren Johan de Mylius anser, att teorin bygger på en “helt charlatan-aktig behandling av källorna”.^[43] I en anmälan i tidskriften Anderseniana utgiven av H.C. Andersen Centret i Odense 1989 har redaktören Niels Oxenvad likaledes förundrat sig över Jørgensens bristande förmåga att tillerkänna kyrkböckernas deras sanningsvärde.^[50] Historikerna har förgäves försökt avliva myten om Andersens kungliga härkomst, men uppgiften har till synes varit hopplös då den är så omtyckt.^[49]